Idag var jag ute på stan och tittade på torghandelns rika flora. Påskliljor lös lika gula som solen och för var dag som går (för var solig dag som går) ser jag fler och fler människor ute på gator och torg. De kryper fram från hemmets mörka vrår.
En duva satt och kuttrade i trädet utanför HM och alla bänkarna var ockuperade av ljusdyrkande blekfisar. Någonstans inom mig väcktes ett litet leende som växte sig större och spred sig mot mina förr så ledsna mungipor.
Jag och Stefanie upplever ett slags tillstånd av att kräla sig ut från idet av idéer som inte blir fullbordade. Imorgon händer det saker. Mer om det senare. Just nu vill jag bara stoppa tiden och samtidigt  trycka på snabbspolning.
Våren är här Kristianstad.